Jaa, nu måste jag ventilera ur mig, phu!

Varför ska man övertolka saker å ting, eller så har jag insett ett slags faktum, jag har hamant i en sådan rutt just nu ialla fall,  då jag grubblar å grubblar och kommer absolut INGENSTANS ;-(.

Man undrar ibland vilka som är ens vänner eller rättare sagt VAD för slags vänner man har, vissa bara försvinner bort ibland, trots att jag försöker nå ut till dom, det finns ett par,tre,fyra stycken som faller in i denna kategori.

Jag vet med mig själv att jag är en utomordentligt vän med massa fel å brister själv, men blir du min vän så har du en vän för livet. Jag vill utvecklas i att bli bättre, så jag hoppas ni som läser detta och anser er vara min vän att ni säger ifrån om jag inte lever upp till era krav av vänskap. Jag tar mycket skit, jag har en enormt stenmur av tålamod men allt som tiden går tappar även jag inombords tålamodet….

Jag önskar respekten tillbaka som jag ger, tur nu att vissa inte förstår svenska, de skulle känna sig träffade! Uj, uj!

Jaaa, jag är godhjärtat, vill alla väl och ställer upp med hela min kropp och själ för DIG som är min vän men jag tror att vissa utnyttjar min godhet och mitt enormt stora redskap att jag lyssnar, lyssnar, lyssnar tills mina öron trillar av om du behöver prata ut. Men vissa verkar bara ha mig som en slit-å-släng-vän, plockar upp mig från marken då jag behövs och slänger ner mig igen och trampar in ännu lite mer skit när jag är använd och det inte finns mer att användbarhet av mig. Som ett bäst före datum står i pannan på mig, liksom en liter mjölk?!
Fan man vet aldrig, med en del, var man har de och jag behåller dom i mitt liv ändå…varför plågar jag mig, de ändras ju inte…men det gör jag. Jag börjar faktiskt säga ifrån eller slutar att anstränga mig!

Man vet ändå i hjärtat vems ens riktiga vänner är, det är dom som vågar blöda sitt hjärta hämningslöst, de har inga hemligheter för dig och kan behålla de djupaste bekännelser eller tankar du anförtror dom och som vet att jag aldrig skulle döma eller utnyttja de. Men det är inte alltid likadant tillbaka, how sad! Förbannat SAD!

Därimot har jag en handfull som jag vet att jag också kan lita på och som alltid skulle finnas där för mig och som är jordnära och vackra människor som jag håller så kär – ni vet vilka ni är! AND I LOVE YOU FOREVER AND EVER♥.

Men idag handlar det om att jag är den där bitterfittan, för jag känner mig lite oförstådd i denna värld av s.k. vänskaper…med allt vad det innebär!’Jag har inte för höga krav på en vänskap, mina kriterier (som kommer sen i en lista) är standard som bör finnas med för att ens kunna kallas äkta vänskap, en sådan som håller livet ut trots olika skeden i era liv, trots flera mil emellan, trots ålderskillnad eller olika livsstilar. Äkta vänslap tränger igenom alla dessa ytliga fasader, så är det bara.
Jag ogillar att känna mig som ett andrahands alternativ bara när det passar dom, men det är tydligen bara att gilla läget eller försvinna för gott helt enkelt. Jag försöker till dessa få ingnoranta ”vänner” att nå ut på mjukaste, ärligaste, goaste sätt men får kalla handen tillbaka ( inget svar utan helt ignoreras)..vad är då fel??? Så får man veta på omvägar sen, att jag inte blivit anförtrodd alls då det skulle ha behövts -vilket måste innebära att vi egentligen inte är så goda vänner som jag trott!

Ja ludd ludd, jag vet att det är luddigt svammel just nu men jag behövde denna vägg att bolla min frustration med. Jag är för gammal för att syssla med tonårsfasoner. Dom jag hintar åt här i, mår ju uppenbarligen inte bra, de är i någon konstig fas i sitt liv eller kanske alltid har varit och stannat där (och dom måste vara  ytliga eller trasiga människor) - men jag inser detta först nu, hmm? Det är beklagligt, för de inser inte att dom förlorar en enormt trogen, sann, varm och kärleksfull vän. DE ÄR JU FÖRLORARNA -inte jag.

Jag ska göra en lista på mina kriterier  för att du ska kallas min vän, här i bloggen lite senare.

Jag får istället lägga mer fokus, ännu mer, på dom fina vänner jag verkligen vet var jag har så att jag lyfts upp från träsket av dom icke potentiella vänner som enbart emellanåt väljer att nå ut till mig, dvs bara när det passar dom. TRÖTT på det! Nu får dom KÄMPA om det ska bli vänskap av eller inte. Jag lägger ner iaf!

Så det så!